Usambaraviolen som smög sig på
En dubbelblommande rosa Saintpaulia som stod i mitt fönster för några år sedan.
Apropå förra inlägget om dunkla finrum i slutet av 1800-talet. Plötsligt vill jag ha mättade färger och sametslena blad. Plötsligt vill jag ha en… saintpaula.
Saintpaulan har tillhört en annan generations favoriter och betraktats som lite trista damsamlare av oss andra. Men saintpaulan har nog ändå aldrig varit riktigt ute, den är ständigt en av de mest sålda krukisarna. En anledning till det är att den blommar större delen av året, och att den är hyfsat enkel att sköta. Saintpaulan tillhör de där blommorna som har en hängiven fanklubb med specialintresserad.
Förr kallades saintpaulan för usambaraviol. Kan vi inte enas om att det är ett mycket vackrare namn? På engelska heter den african violet. Växten lever vilt i Usambarabergen i Tanzania, där man kan finna den klängandes fast i bergskrevor eller i mörka skogsområden. Det var där den upptäcktes av ett par tyska nunnor på 1800-talet (i alla fall enligt sägnen). Numera är usambaraviolen på väg att försvinna helt från det vilda på grund av människans okänsliga avverkningar :(.
Så när jag nu ser en Saintpaula tänker jag på tanzaniska skogar. Dess mättade blå, rosa och lilla färger är vackra mot det mörka och lite köttiga bladverket. Vackrast blir den tillsamman med gröna bladväxter, då förstärks intrycket av en liten stretande blomma som slagit ut under skuggande blad. Fin är den också i terrarium, där den trivs bra eftersom den tycker om hög luftfuktighet.
Den vackraste är den enkla blå. Den är mest lik den vilda arten. Men numera finns den i alla möjliga färger och utföranden.
I Usambarabergen i Tanzania lever Saintpaulan, men hur länge till? Den är hotad på grund av avverkningar.
Usambaraviolskötsel
Låt Usambaraviolen slippa starkt solljus – den är ju van vid att växa under trädens skugga. Ställ den till exempel i österfönster eller en liten bit in i rummet.
Den tycker om fuktig luft men spraya den inte med kallt vatten, då kan den få fläckar på bladen. Fyll till exempel ytterkrukan med ett lager lecakulor, sand eller dyl. och häll på vatten så att det nästan täcker. Ställ sedan Usambaraviolen ovanpå (men se till att den inte står i vatten). Då fuktas luften jämnt runt krukan.
Vattna Usambaraviolen underifrån med rumsvarmt vatten och låt den torka upp ordentligt mellan vattningarna.
Saintpaulan var dundertrendig på 50 och 60-talen. Så här avbildades den 1893 när den för första gången beskrevs i den tyska tidningen Gartenflora. Inga retarderingsmedel här inte! Älskar att den får spreta iväg så som den vill.
