Den engelska rosen

Är Austinrosen på väg att slå igenom? Vem var David Austin? Och vilka sorter är mest odlingsvärda? I denna text, som först publicerades i tidningen Rum Utes julinummer, får du svaren.

Den mytomspunna rosen får ofta symbolisera drömmen om en trädgård. Men det var många år sedan den var riktigt på modet här i Sverige. I designkretsar är det inte ovanligt att den anses vara lite för mycket, många trädgårdsmästare föredrar mer lättodlade buskar, och nya trädgårdsägare med ambitioner tycks ha blivit avskräckta av ensamma buskrosor som sticker upp som spretiga öar i villaträdgårdarnas gräsmattor.

Charlie Ryire odlar sina Austinrosor i Dorset, England. Hon var en av pionjärerna inom slow-flowerrörelsen och klimatmedveten snittblomsodling. @thewildgardeneruk

Dessutom har rosor rykte om sig att vara svårodlade och sjukdomsbenägna. Så nej, de senaste åren har rosor bäst njutits på rosarier (välskötta rosenträdgårdar), i slottsträdgårdar och hos mormor, samt hos den specialintresserade.

I England däremot, älskar de sina rosor. När BBC:s långkörare Gardeners World firade 50 år 2019 lät man nationen rösta fram sin favoritblomma. Rosen vann. Allra mest älskar de sina Austinrosor, eller den engelska rosen som David Austin, mannen bakom blommorna, själv kallar dem. Austinrosen har länge betraktats som The Rose: den ros som kombinerar de gammaldags rosornas delikata charm och förtrollande doft med den moderna rosens långa blomning och färgrikedom.

De senaste åren har även vi svala nordbor hängett oss allt mer åt växter som tar för sig. Tänk bara på dahliavurmen som svept genom landet. Fröfirmorna blir allt modigare och adderar fler färger till sortimentet samtidigt som de säljer slut på de mest populära blomsterfröerna redan i april. För att inte tala om utbudet av luktärter som fullkomligt exploderat. Vi vill kunna plocka in en del av trädgården och ställa i vas och den rufsigt frodiga engelska trädgården framstår alltmer som ett ideal. Är det nu som Austinrosen blir riktigt intressant även för oss vanlisar?

Austinrosen “Desdemona”. En av Lisa Sommelius favoriter.

David Austin, född 1926 på en bondgård i Shropshire, kan nog inte betraktas som en helt vanlig tonårsgrabb när han på 40-talet förälskade sig i rosor. Vid denna tid hade de moderna rosorna intagit marknaden med tehybrider och rabattrosor i grälla färger men utan doft. De lyste starkare och blommade längre än de gamla engångsblommande sorterna. En av tidernas mest sålda ros the peace rose, (en 15 cm stor cremefärgad tehybridros med ljusrosa kanter) hade nyligen introducerats och tagit publiken med storm. Det sägs att fransmannen som odlade fram den sände iväg sticklingarna av sin nya ros på det sista flyget som lämnade frankrike innan tyskarna invaderade. Och inte är det väl konstigt att den anslående rosen blev populär när freden äntligen kom.

Men David Austin var inte så imponerad av de moderna rosorna. Han föredrog det diskretare uttrycket hos de äldre sorterna men insåg förstås finessen med de nya rosornas långa blomningstid och större variation i färg. Gick det kanske att ha kakan och äta den också? Han började experimentera med att förena de två rosgruppernas förtjänster. År 1961 levererades den första rosen till marknaden. Det var den än idag oemotståndliga Constance Spry (eller Ausfirst. Alla Davids rosor har ett Aus-namn också), en klätterros med tätt fyllda skålformade, doftande rosa blommor. Visserligen engångsblommande men med lång blomningstid. Den blev ingen hit.

Handelsträdgårdarna upplyste Austin om att ingen var intresserad av rosor med den typen av gammaldags kulört och växtsätt längre. Austin började därmed sälja sina rosor hemifrån sitt eget köksbord. Genombrottet kom, enligt honom själv, närmare 20 år senare när han introducerade sin ros Graham Thomas. En varmt orangegul, återblommande ros med doft av te och viol som vann priset årets ros på Chelsea Flower show 1982. Rosen räknas fortfarande som en av Austins mest välkända och har till och med valts in i Rosornas egen hall of fame.

Kanske var det en riktigt färgstark ros som krävdes för att engelsmännen skulle få upp ögonen för Austin. Men det är hans mer ömsint färgade rosor som gör honom unik, och som ger trädgårdsägare möjligheten att odla långblommande rosor med det gammaldags uttrycket. Under de följande åren kom ständigt nya sorter, och det gör det faktiskt än idag. Men numera drivs företaget vidare av David junior med söner då David den äldre gick bort 2018, 92 år gammal. Då hade han under sin livstid förädlat 190 nya rosor.

Här i Sverige har Austinrosen aldrig fått samma stora genomslag, men det verkar vara på väg att förändras. Lisa Sommelius driver Flora Linnea, den enda plantskolan i Sverige som själva förökar David Austins rosor. Hon säger att Austinrosorna länge hade rykte om sig att var svårodlade och lite veka, vilket inte stämmer. I takt med att kunderna upptäckt att det finns mängder av robusta och friska sorter att välja mellan har populariteten stadigt ökat de senaste 5 – 10 åren. Numera är det Austinrosorna som säljer slut först.

Kanske har Austinrosen hittat sin plats i den engelska Arts and craftsvågen som blivit en stark influens inte bara inom heminredning utan också i trädgården. Arts and craftsträdgården är en hyllning till färg, form och skaparglädje – här växer ymnigt med gammaldags färgstarka perenner ihop med rosor, friväxande och formklippta buskar, vackra prydnadsträd och slingrande klätterväxter. Här syns också dahliorna och luktärterna som vi redan älskar. Trädgården inbjuder till att skörda av överflödet för att skapa buketter att smycka huset med. Austinrosorna passar utmärkt till just snitt eftersom de är återblommande.

David Austin själv hyllade Arts and craftsrörelsen genom att döpa några av sina rosor efter dess stora namn. Varför inte plantera en rosablommande Gertrude Jekyll med djup doft av gammeldags rosor? Det är en av Austins mest populära sorter, döpt efter trädgårdsarkitekten med samma namn. Hon anlade över 100 engelska trädgårdar i Arts and craftsstil och inspirerar fortfarande med sina breda perennrabatter i djärva färger.

Austinrosor och NIgella hos Charlie Ryire.

Jag gissar att vi snart scrollar oss igenom David Austins sortiment och planterar grupper (om tre för att följa Austins råd) av långlivade, doftande, engelska rosor i våra rabatter. För den trädgårdslöse går det utmärkt att plantera sin Austinros i kruka eftersom det finns många mindre sorter att välja bland. Men kom ihåg: blanda dem med perenner och andra buskar för att få till den rätta stilen. Och när sommaren kommer kan nog inte den mest härdade skandinaviska estet motstå att plocka in en bukett. Tillsammans med dahlior och luktärter för all del. Något litet att se fram emot när världen runt omkring skakar.

Poetiska namn

David Austins stora passion utöver rosor var litteratur och han gav till och med ut en poesisamling mot slutet av sitt liv. Många av Austins rosnamn kommer från litterära gestalter. Lady of Shalott är en karaktär av poeten Alfred Tennyson, Gentle Hermione figurerar i Shakespeares ”En vintersaga”, och Emily Bronté är döpt efter författaren med samma namn.

Framstående botanister och trädgårdsmästare har också fått ge namn åt Austins rosor, så som ikonerna Gertrude Jekyll och Constance Spry, samt Austins goda vän hortonomen Graham Thomas.

Austins fru, skulptören Pat Austin, och deras barn har också fått ge namn åt rosor.

Hej Lisa Sommelius! Du driver plantskolan Flora Linnea i Fredriksdal, den enda plantskolan i Sverige som har licens att föröka Austinrosor.

Vilka Austinrosor uppskattas mest av era kunder?

Den populäraste Austinrosen bland våra kunder är Queen of Sweden och har så varit under många år. Det är en väldigt fin rabattros med ett stramt och upprätt växtsätt som mår bra av att beskäras hårt till ca 20-30 cm för att bli tät och fin. Passar utmärkt att plantera i grupper. Den har stadiga stjälkar och fungerar att använda som snittblomma.

De senaste åren har rosor i aprikos nyanser varit superpopulära, men nu märker vi att efterfrågan på gula rosor ökar. Austin har flera bra sorter att välja mellan som t.ex. den väldoftande och storblommiga Golden Celebration, Roald Dahl, Charles Darwin, Vanessa Bell, Imogen och den vackra rosen med det fantastiska namnet Tottering-By-Gently som älskas av pollinerande insekter.

Är det svårt att odla Austinrosor?

Vi tycker absolut inte att Austinrosorna är mer svårodlade än andra moderna rosgrupper (floribunda, polyantha och tehybrider) med lång blomningstid. De behöver precis som dessa solljus, god och näringsrik jord samt bevattning för att prestera sitt bästa under en lång säsong. Beskärning görs varje vår för att hålla rosenbuskarna friska och välformade.

Det finns även skuggtåliga Austinrosor och sorter som är härdigare och kan odlas i zon 5 – 6 t ex The Mayflower, Susan-Williams Ellis och Wild Edric. Några har klättrande egenskaper och fungerar fint som klätterrosor i de varmare delarna av landet, eller blir vackra att växa i en tripod eller liknande i en plantering. Några sådana är t ex Claire Austin, The Generous Gardener, Batsheba, The Albrighton Rambler och The Lady Of The Lake.

Sist men inte minst: vilka är dina 5 favorit-Austinrosor?

Det är inte lätt att välja mellan alla fina och odlingsvärda sorter, men efter en stunds funderande har vi kommit fram till följande sorter:

1. Lady of Shalott

2. Desdemona

3. Olivia Rose

4. Kew Gardens

5. Gentle Hermione

Austinrosor för pollinatörer

Trots att Austins rosor är noga förädlade för sin skönhets skull är det många av dem som älskas av insekter. För att gynna pollinatörer i sin trädgård bör man tänka på att välja sorter som är enkelblommande eller halvfyllda, och undvika de tätt fyllda rosorna. Det finns många sorter att välja bland. Lady of Shallot som nämns ovan är inte bara frisk och långblommande utan lockar också till sig bin. Likaså den aprikosfärgade The Lark Ascending. Tottering-By-Gently, Kew Gardens och Gentle Hermione är också bra val för pollinatörer.