Beth Chatto

Kvinnan som fick oss att tänka som en växt

Beth Chatto med en av sina många guldmedaljer från Chelsea flower show

Det går faktiskt att koka ner hela min utbildning till trädgårdsmästare i fem ord: rätt växt på rätt plats. Det betraktas som en självklarhet idag, men låt oss nu backa bandet till tidigt 70-tal. Föreställ er ett besök på världsberömda Chelsea Flower Show. Rad efter rad med perfekta te-rosor och starkt blå riddarsporrar i givakt visas upp i montrarna. Inga svampangrepp, inga gnaghål från insekter. Växterna presenteras helt utan sammanhang och med fokus på blomman, som visas upp likt ett strålande smycke. Domarna belönar perfektion. Låt oss hoppa fram i tiden till Chelsea 2023. De stora visningsträdgårdarna tycks tävla i vem som skickligast kan efterhärma naturen. Maskrosor figurerade. Så vad var det som hände på vägen? Vad föranledde det stora trendskiftet i hur vi vill odla våra trädgård? Jo, Beth Chatto hände och så här gick det till.

Biologi och ikebana

Beth Chatto föddes 1923 i Essex och växte upp på landet under enkla omständigheter, med trädgårdsälskande föräldrar. Hon utbildade sig till lärare och gifte sig som tjugoåring med Andrew Chatto som var biolog till yrket och hade ett stort intresse för växters naturliga ursprung och anpassningsförmåga.

Under 50-talet levde paret på Andrews familjs fruktfarm i Essex. Beth var hemmafru och hade två små döttrar när hon (som trogna Rum Ute-läsare vet) mötte och klev in i konstnären Cedric Morris trädgård och egensinniga värld. När resten av England odlade petunior och rabattrosor var Cedrics trädgård full av ovanliga fynd från hans många resor. Limegröna euphorbior, näpna kungsängsliljor och smutsrosa vallmor fångade Beths intresse.

Beth hade redan rykte om sig att vara en begåvad blomsterdekoratör. Fenomenet blomsterklubbar var spritt i efterkrigstidens England då blomsterarrangemang sågs som en uppbygglig aktivitet för fruarna. Beth särskilde sig dock. Hon älskade estetiken hos ikebana, de japanska arrangemangen som med små medel vill fånga naturens harmoni, balans och själ. Hon fascinerades av den oregelbundna triangeln, som inom Ikebana symboliserar jorden, människan och himmlen. I sina prisvinnande blomsterarrangemang ratade hon butikernas utbud och använde sig istället av trädgårdsfynd som nickande snödroppar och torra fröställningar. Under besöken hos Morris och på sina resor tillsammans med maken övertygades hon allt mer om att naturens egen estetik borde få större utrymme i trädgårdsvärlden. Hon längtade efter att odla dem i sin egen trädgård och göra dem tillgängliga för fler.

Ingen vattnar i naturen

Chansen uppdagade sig på 60-talet när Andrew pensionerade sig och paret tog sig an en ny trädgård. Marken, som tillhört Andrews familjs fruktfarm, var ogästvänlig. I vissa delar var det alldeles för torrt, i andra delar alldeles för blött. På ett ställe stekte solen, på ett annat klippte de stora träden allt ljus. En extra sorglig del av trädgården utgjordes av en gammal parkeringsplats. Här skulle nu Beth och Andrew skapa sina drömmars trädgård. Så de gör det enda vettiga i detta läge och vänder sig till Andrews forskning om växters naturliga ståndorter. I naturen växer det överallt. Ingen vattnar dem, ingen placerar dem på första parkett i solsken, och naturen verkar ändå aldrig ha problem med att hålla sina växter vid liv.

The Beth Chatto Gardens

Resultatet blev en av Englands mest inflytelserika trädgårdar genom tiderna. The Beth Chatto gardens utgörs av the damp garden, the shade garden och the reservoir garden. Allra mest känd är the gravel garden, grusträdgården, belägen på den förre detta parkeringsplatsen. Här vattnas aldrig, ändå frodas växterna. Majoriteten med ursprung i medelhavet och sydafrika, det vill säga väl anpassade för ett torrt och varmt klimat.

Och nu ska vi tillbaka till Chelsea flower show igen. Året är 1976 och Beth Chatto har hunnit öppna plantskola. Under namnet “Unusual plants” förökar och säljer hon växter från sin egen, ännu okända, trädgård. Nu ska hon för första gången visa upp dem för storpublik. Bredvid de grälla riddarsporrarna och knalliga fuchsiorna packar hon upp och arrangerar sina växter. Hon har den oregelbundna triangeln i bakhuvudet när hon skapar sin monter med samma tänk som hon har i sin trädgård. Växterna placeras i tre nivåer: träd som sträcker sig mot skyn (planting the sky, som Beth uttryckte det), buskarna som för ner blicken mot jorden och så underplanteringen med perenner. Hon använde bladväxter med kontrasterande former och skiftande grönska, placerade så som de skulle ha växt ute i naturen och dessutom uppdelade utefter vilka förutsättningar de tycker om: torrt, fuktigt, skuggigt, soligt. Mycket grönt, lite färg.

Chockdoktrinen Beth

Här hade nu de goda engelsmännen satt en ära i det hårda arbetet med att få känsliga, starkt hybridiserade, starkt färgade växter att trivas, och så kommer Beth och säger: det går att göra på ett helt annat sätt, se bara på naturen! Landskapsarkitekten Dan Pearson besökte Beths monter på Chelsea som 13-åring, och minns hur hennes estetik öppnade en helt ny dörr: “in the days of annual bedding plants, hybrid tea roses and prize dahlias Beth was a chock doctrine”.

Någon fin medalj vann hon inte det året och det sägs att en domare sa att hon ställt ut ogräs. Men, det föll sig så att det var värmebölja den sommaren. En journalist bad henne att designa två rabatter för torrt läge, och innan sommaren var slut hade hon, bland annat, blivit erbjuden en heltidstjänst som trädgårdsmästare hos beateln George Harrison och hans fru Olivia. Men hon tackade nej, hennes livs passion var de egna trädgårdarna. Resten är historia. Beth fortsatte att ställa ut på Chelsea och vann guld tio år på raken.

Bergenia, botanisk tulpan och “Beth´s buns”

Går det att sammanfatta Beths stil? Många som inspirerats av Beth beskriver hennes unika förmåga att sammanföra stor växtkännedom med god känsla för estetik. Beth menade att vetenskap och konst smälter samman i trädgården. Hon nämnde alltid maken Andrew, biologen, och vännen Cedrik, konstnären, när hon fick frågan om vem som influerat henne. Men ingen kunde som Beth sammanföra dessa båda egenskaper.

Karaktäristiskt för Beth är hur hon utnyttjade den låga, runda formen som återfinns hos många halvbuskar, som lavendel, artemisia och santolinia, för att ge ett naturligt formstarkt inslag i trädgården. Hennes mångåriga kollega David Ward kallar dem “Beth´s buns”. I det vilda behålls den rundade formen genom att de betas av djur, men i trädgården krävs istället årlig beskärning. Dessa former bröt hon av mot slanka, höga växter, som allium och kungsljus. Resultatet blir mycket naturligt men samtidigt estetiskt magnifikt. Ett tydligt Beth-signum är också att hon låter sina växter ha luft omkring sig. Likt en väl utvald stjälk till en ikebana får hennes växter utrymme att andas och skina i sin egen prakt, vilket syns allra tydligast i The gravel garden.

Beth hade också några växter hon ständigt återkom till. Åsa Gregers Warg, svenskan som idag är chefsträdgårdsmästare på Beth Chatto Gardens(!), har skämtsamt sagt att det hade varit bergenior överallt om inte trädgårdsteamet sa stopp ibland. Beth älskade denna anspråkslösa växt som klarar nästan alla problemlägen. En annan favorit var sommartulpan “Tulipa sprengeri", som blommar senast av alla tulpaner. Det är en begärlig botanisk tulpan som blommar med röda, spetsiga kalkar på sirliga stjälkar och som inte lämnar någon oberörd när de svävar över försommargrönskan.

Arvet efter Beth

Att fler och fler idag vill odla sina trädgårdar i samspel med naturens förutsättningar beror förstås inte bara på Beth Chatto utan på att vi idag lever med ekosystem i kris och klimatförändringar. Men vi kommer inte ifrån att det var Beth som visade vägen. Hennes gärning ligger inte bara i att hon var en skicklig trädgårdsformgivare som lärde oss att se det vackra i det enkla, utan också i att hon med idogt arbete förökade upp och tillgängliggjorde de växter hon förespråkade.

Beth Chatto återupptäcks gång på gång av nya generationers odlare som vill odla hållbart utan att för den sakens skull tumma på estetiken. Stjärnskottet Sarah Price, som var årets snackis på Chelsea Flower Show med sin Cedrik Morris-inspirerade utställningsträdgård, ska ha sagt att Beth Chatto uppmuntrade oss att tänka som en växt.

I maj 2018 gick Beth bort. Hon hedrades av en enig trädgårdsvärld. Efter hennes död har organisationen Beth Chatto Educational Trust, i ledning av Beth´s barnbarn Julia, bildats för att bevara hennes passion att odla i överensstämmelse med naturens villkor och hennes iver att sprida budskapet. Så sent som förra året anordnades ett symposium med temat “Rewilding the mind”, med bland annat vår svenska trädexpert Henrik Sjöman som talare. Tiden har givit Beth och hennes ogräs rätt.

Mer om Beth

Beth Chatto skrev flera böcker. Åsa Gregers Warg rekommenderar att börja med The Green Tapestry Revisited, som är en introduktion till trädgården, dess växter och tankarna bakom. Skriven på 80-talet och uppdaterad 2021.

I januari i år (2024) utkom en ny utgåva av den läsvärda biografin Beth Chatto, skriven på Beth:s initiativ av Catherine Horwood.

Det är svensktätt på Beth Chatto Gardens. Åsa Gregers Warg kom som säsongsarbetare för 20 år sedan och har stannat sedan dess. Efter att Beth gick bort 2018 tog hon över som chefsträdgårdsmästare. Sedan i år är också svenska Malin Andersson en del av trädgårdsmästarteamet.

Hej Malin! Hur kommer det sig att du jobbar på Beth Chatto Gardens?

När jag utbildade mig till trädgårdsmästare var jag på praktik på RHS Rosemoor i Devon i södra England. Jag reste runt och besökte en massa fantastiska trädgårdar och insåg vilken trädgårdskultur England har och att jag verkligen ville jobba som trädgårdsmästare här. Jag hörde av mig till Åsa Gregers Warg, chefsträdgårdsmästare på Beth Chatto gardens, och hon erbjöd mig att praktisera ett par månader under vintern 2022. När praktiken var slut hade jag blivit helt förälskad i Beths trädgård och teamet där, och blev erbjuden en anställning, något som jag fortfarande får nypa mig i armen för att förstå.

Kan du beskriva en vanlig arbetsdag?

Arbetsdagen börjar 7.30 med en liten genomgång av dagen, vi är fyra trädgårdsmästare som jobbar med skötsel av trädgården som är ungefär tre hektar (7,5 acres) stor. Varje morgon delar vi upp oss och turas om att göra dagliga småjobb som behöver fixas innan vi öppnar för besökare. Vi mäter bland annat dagens nederbörd, Beth har fört protokoll över detta sedan hon och familjen flyttade hit på 1960-talet. Andra morgonsysslor innefattar att blåsa löv och plocka blommor till entrébyggnaden där vi varje vecka har små vaser med växter i säsong som kan vara kul att hålla utkik efter i trädgården. När morgonens arbetsuppgifter är klara tar vi tag i dagens arbete som varierar beroende på årstid, på vårvintern ägnas mycket tid åt att klippa tillbaka fjolårets perenner och att mulcha, senvår och sommar rensar vi ogräs och drar på oss vadarbyxor för att skopa upp alger ur dammarna för att hålla vattnet klart och fint. Hösten är en bra tid att utvärdera rabatter och eventuellt plantera eller göra om då Essex där trädgården ligger är den torraste delen av England och höstens och vinterns regn gör att vi slipper vattna de nyplanterade växterna. Under vintern stänger vi för besökare men trädgårdsmästarna håller igång, vi passar på att beskära träd och buskar då vi kan sprida ut oss och stöka ner lite utan att behöva oroa oss för att vara i vägen för besökare.

Är det något särskilt du lärt dig eller inspirerats av under din tid på Beth Chatto Gardens?

Utöver alla nya och spännande växter jag lärt mig så har det mest inspirerande varit alla likasinnade människor jag mött. Att jobba i Beths trädgård har öppnat dörrar som jag inte kunnat föreställa mig. Bland annat fick jag äran att tillsammans med ett litet gäng utvalda trädgårdsmästare från Beths och ett antal andra trädgårdar hjälpa till att plantera Carol Kleins utställningsträdgård på Hampton Court i somras. Ett annat kul utbyte är alla duktiga trädgårdsmästare som kommer och praktiserar hos oss, alla kommer från olika platser med unika erfarenheter och att jobba tillsammans med nya människor gör att jag lär mig nya saker varje dag.

Tre favoritväxter från trädgården?

Alla trädgårdsmästare vet hur svårt det är att välja en favoritväxt, jag tror att jag byter favorit varje vecka! Men tre favoriter ur Beths grusträdgård är Euphorbia characias subsp. wulfenii, en stor och upprätt törel med silvrigt bladverk och maffiga limegula blommor som blommar här från februari till maj, Stipa barbata, ett elegant prydnadsgräs som blommar i juni-juli med rågblonda ax som vajar fint i vinden. En tredje favorit är Anemone pavonina, en liten anemon som frösår sig i grusträdgården och blommar i olika rosa, röda och vita toner i mars-april.