Vi måste tala om Vivi Täckholm – Blomsterklubben AB

Vivi Täckholm på kontoret i Egypten

Känner du till professor Vivi Täckholm? Man skulle kunna skriva en hel bok om denna unika människa, och det har Beata Arnborg som tur är gjort. Den heter Professor Vivi: den sagolika botanisten, och blir dagens boktips. Läs Arnborgs andra biografier när du ändå håller på.

Men nu var det Täckholm vi skulle prata om. Född 1898 i Danderyd och död 1978, då som professor i botanik på universitet i Kairo. Där emellan hade hon bland annat skrivit barnboksklassikern Snipp Snapp Snorum, utfört otaliga exkursioner i öknen, författat det enorma praktverket Flora of Egypt, och startat den förnämliga föreningen Blomsterklubben för Sveriges husmödrar.

Flora of Egypt, Vivis livsverk

Jag blir nästan andfådd bara av att tänka på allt Vivi Täckholm genomförde under sin livstid. Hon var tidigt intresserad av botanik och studerade ämnet på Stockholms universitet där hon också träffade sin man, tillika botaniklärare. Hon flyttade till Egypten som 28-åring tillsammans med maken Gunnar som hade blivit utnämnd till professor vid universitetet i Egypten.

Vivi blev blixtförälskad i sitt nya land. Tillsammans inledde paret Täckholm ett enormt arbete med att skriva en flora över alla Egyptens växter. Men samtidigt som Vivis förälskelse i Egypten växte, vissnade hennes förälskelse i Gunnar. Han drack för mycket och när spriten tog slut gav han sig på spriten som växterna skulle förvaras i. Och dessutom gav han sig på Vivi. Tillslut drabbades han av tuberkulos och gick  bort i förtid. Det blev Vivi som skulle göra de stora avtrycken i Egypten.

När Vvivi gick bort hade hon byggt upp Afrikas främsta botaniska institution och samlat ihop kontinentens största herbarium med 100 000 växter från hela världen. Det är i Egypten som Vivi blir legendarisk för sitt passionerade arbete, men det här inlägget ska handla om en annan del av hennes liv: tiden med Blomsterklubben.

Blomsterklubben AB

Det var under andra världskriget, när Vivi var strandad hemma i Stockholm trots att hon ville tillbaka till Egypten, som hon startade Blomsterklubben tillsammans med makarna Nandor och Saima Stenlid. Nandor var den växtkunnige, Naima den som kunde formulera sig och "Vivi var, som bekant, en mästare i både och" som Arnborg skriver.

Blomsterklubben var 40-talets svar på facebookgruppen Växtgäris. Det vill säga: en mötesplats för kvinnor som vill lära sig mer om krukväxter och odling, utbyta erfarenheter och ställa frågor. Och inte minst: dela glädjen i att odla med varandra. Blomsterklubben förmedlade frön och sticklingar till sina medlemmar och så hade man egen rådfrågningsbyrå. Varje lördag stod trädgårdsmästare Gunnar Nordström till tjänst med sin kunskap i klubbens lokaler mitt i Stockholms city. Om man inte hade möjlighet att ta sig till kontoret fick man skriva till Blommornas spalt i tidningen Husmodern, där Vivi svarade på frågor.

Blomsterklubben blev snabbt oerhört populär, ja helt orimligt populär i våra moderna ögon. Som mest hade den 100 000 (!) medlemmar. Då passade man på att ombilda klubben till ett aktiebolag med det vinnande namnet Blomsterklubben AB. Klubben hade då inte mindre än 8 anställda trädgårdsmästare och många, jättemånga, strängar på sin lyra. Här följer några exempel på vad Blomsterklubben erbjöd sina medlemmar:

• de framställde champinjonmycel och skrev broschyrer om champinjonodling,

• de framställde en mängd olika jordblandningar som passade olika krukväxter och "ombesörjde omplanteringar i hemmen",

• de inrättade en balkongtjänst där de tillhandahöll planteringsförslag, plantor och produkter för balkonger. Klubben uppmuntrade bland annat till att odla ätbart.

• Under den slagkraftiga parollen grönsaksproppaganda skickade de ut grönsaksfröer till hushållen och en broschyr om hur man odlade grönsakerna. Eftersom det var nödår och ransoneringstider distribuerade man också frö av cikoria och gullåkerbeta som var tänkta att odlas som surrogat för kaffe och sirap.

• Och inte nog med det. Blomsterklubben lanserade också så kallade "gräddlappar" för att råda bot på gräddbristen under krigsåren. Lapparna var indränkta i en bakteriekultur som gjorde att man kunde göra grädde av vanlig mjölk.
  
  

Nya krukväxter och egen blomsterhandel

I sina lokaler på Klara Norra Kyrkogata hade klubben också en blomsterhandel (åh den som kunde åka tillbaka i tiden och göra ett besök där). Dessutom hade Blomsterklubben egna växthus i Järfälla där man drev upp de trendigaste krukväxterna. Vivi, som ju hade många internationella kontakter, importerade också helt nya krukväxter till klubbens medlemmar. Det är krukväxter som vi idag tar för givet och som fortfarande är mycket populära. Här är några av de växter som klubben introducerade och spred i hemmen:

• Tre olika peperomia: Radiatorväxten (p Sandersii), mors tanke (p sutrinervis) och fredsgrönska (p magnoliaefolia)

• Hibiskus, som kallades kinesisk ros

• Philodendron speciosum, som kallades urskogens slinga

• Hängfikus (ficus pumila)

• Blomsterlönn (Abutilon hybridum) som kallades eldkulan

• och Doftranka (Stephanotis floribunda).

Vivi tog krukväxterna och krukväxtintresset på allvar. Blomsterklubben anordnande till exempel tävlingar för alla passionerade hemmaodlare, med teman som "mest rikblommande krukväxt" och "äldsta krukväxt". Priset för mest rikblommande växt gick till en porslinsblomma i Kalmar, med, japp, 12 000 blommor. Priset för äldsta krukväxt gick till en 100-årig murgröna.

I början av 50-talet började klubbens populäritet att dala på grund av brist på pengar och Vivis närvaro. Hon hade nu åkt tillbaka till Egypten. Blomsterklubben AB såldes 1956. Vad som hände med den därefter känner jag inte till, men länge leve dess minne.

Det finns så sjukt mycket mer att säga om Vivi Täckholm. Och hon är faktiskt inte helt bortglömd. På botaniska fakulteten på Stockholms universitet hålls numera föredrag i Vivi Täckholm-salen.

Bonus:
Systrarna Maj och Gavonnes våning
– en hemnetdröm

Jag måste få berätta lite om Vivis systrar också. De hette Maj och Gavonne och arbetade som bokbindare respektive kemist. De levde tillsammans i lägenheten på kungsholmen där de vuxit upp och som de övertagit när deras älskade mor Lilly, kallad Moppe, gick bort. 

När Maj avled publicerades en minnesruna i DN med en beskrivning av lägenheten: "Den originella bostaden som förutom den stora ateljén innefattade många mindre rum, var inredd med släktporträtt, böcker, egyptiskt konsthantverk och ett otal krukväxter, ofta ärvda i flera generationer. Runt rummen gick balkonger med Vivis stora blomsterodlingar."

Visst låter det som en drömlägenhet?