Förnuft och känsla med G.N. Brandt

Foto: Havens venner, Gentofta kommun och Arkiv.dk

Namn: Gudmund Nyeland Brandt

Född i Danmark 1878, död 1945

Yrke: Landskapsarkitekt, trädgårdsmästare, lärare och skribent

Besök: G.N. Brandts have i Gentofta, som idag sköts av intresseföreningen Havens venner.

Landskapsarkitekten G.N. Brandt var en privat man. Han talade sällan om sig själv och han avböjde att få sin biografi skriven. Han menade att hans trädgårdar och texter fick stå för sig själva. Mycket skrivet om honom finns det inte, ej heller mängder med fotografier. Hans namn är inte längre välkänt, ändock har hans inflytande på trädgårds- och landskapsdesign varit stor. Han verkade under en tid då dansk design började förknippas med kvalitet av världsklass. Föremål är dock mer tillgängliga och får lättare spridning än en väl formgiven trädgård eller park. Du kan inte vända på den och leta efter en signatur. Den står där den står, tyst, och väntar på varje besökares individuella upplevelse av platsen. Och just platsens inneboende förutsättningar var något Gudmund Nyeland Brandt utvecklade till expertis. Han såg landskapet och ansträngde sig för att förhöja det på det sätt han föredrog: genom att låta kontraster verka.

Naturstigen är det första som möter besöker i Brandts have

Vem var han då? Mannen som Poul Henningsen (arkitekten bakom PH-lampan) menade sammanförde estetik och teknik så väl att det blev till konst. Han föddes år 1878 i Fredriksberg, Danmark och växte upp i en trädgårdsorienterad familj. Hans far var en för tiden välkänd trädgårdsmästare och hans mor arbetade med ekonomi på sin brors trädgårdsskola. Att även Gudmund kom att ägna sig åt trädgårdens utformning var kanske inte så förvånande. Sin utbildning inledde han dock på filosofiprogrammet där han tog en fil.kand innan han påbörjade sina studier till trädgårdsmästare. Han fortsatte därpå ut i Europa för att fördjupa sina kunskaper. Han for till England, där Gertrude Jekyll och Edward Lutyens var i full färd med att etablera Arts and crafts-idealen inom trädgårdsdesign. I Paris arbetade han på Jardin de Plantes, en klassisk utformad botanisk trädgård. Och från Tyskland tog han med sig det senaste inom landskapsarkitektur.

Hemma i Danmark igen får Brandt anställning vid ett trädföryngringsprojekt i Gentofta kommun strax utanför Köpenhamn. Och här kommer han att bli kvar mer eller mindre för resten av sitt liv. Brandt arbetar också på sin fars plantskola och tar snart över företaget. Han experimenterar med långa och breda perennrabatter, så som han har sett dem utformas i England. Han prövar vilka växter som trivs i det danska klimatet och gör estetiska utforskningar genom att kombinera sina växter på olika sätt och låta dem rytmiskt återkomma i större planteringar. Efter några år säljs plantskolan. Brandt har nu blivit chefsträdgårdsmästare på Gentofta kommun med ansvar för kommunens parker.

Mästerverket Mariebjergs kyrkogård

I mitten av 20-talet får Brandt i uppdrag att planera den nya kyrkogård som ska anläggas i Gentofta. Han lägger mycket tankemöda på projektet, och menar att kyrkogårdars estetiska problem är att alla små enheter (gravar) bör uppgå i en större trädgårdsarkitektonisk helhet för att harmoni ska uppnås. Han inspireras av naturkyrkogårdar i England och Tyskland, men också av Skogskyrkogården utanför Stockholm. Han kände både Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz personligen, och det finns uppgifter om att han besökt de båda i Stockholm.

Det Brandt sedan gör när han utformar de 25 hektar naturmark som ska förvandlas till kyrkogård, är en lek med det danska kulturlandskapet. Han skapar ett strikt arkitektoniskt ramverk med hjälp av välklippta häckar, nästan 50 olika avgränsade rum. Breda avenyer kantade av resliga träd tar dig mellan rummen. Varje allé består av en egen art, som alm, bok, pil och tall, och varje rum i kyrkogården utgörs av en tolkning av karaktäristiska element från Danmarks kulturlandskap. Här finns exempel på den djupa skogen, ängen, diket och fältet. I utkanten av kyrkogården finns platser där skogen sträcker sig hög och naturstenar manifesterar de dödas närvaro. I ett annat rum vajar friväxande gräs som döljer enkla träkors av ek. Men här finns också mer traditionella rum med ordinära gravstenar, samt några mer iögonfallande: ett ofta fotograferat exempel är rummet där marksten formar hexagoner i en gräsmatta. Hexagoner som tillsammans utgör en enda större hexagon.

Mariebjerg räknas idag som en av Danmarks viktigaste arkitekturhistoriska platser, och är enligt konsthistorikern Lulu Stephensen, ett monument över den stil Brandt kom att förfina. Den visar hur han jobbar med det naturliga landskapet (fritt, knotigt, vajande, vissnande) i möte med det arkitektoniska (strikt klippt, noga placerat) och vilket effektfullt intryck det kan göra. I hans allér växer gräset fritt, i hans ängar löper en tydlig gång. De båda stilarna framhäver varandras skönhet.

G.N. Brandts have

Brandts hem. Huset finns inte kvar idag men trädgården går att besöka. Bild: arkiv.dk

Brandt designade även en rad privata trädgårdar åt tidens prominenta personligheter. Den enda som idag är bevarad är hans egna. Den har kallats för ett experimentrum för framtidens trädgård, eftersom Brandt här kunde pröva sina idéer som han senare också skrev ner (se nedan). De privata trädgårdar han skapade åt andra präglades ofta av arts and craftsrörelsens storslagna perennrabatter men i sin egen trädgård påbörjade han någonting annorlunda.

Huset finns idag inte kvar, men markeringar i marken visar hur det låg inbäddat i en unikt utformad trädgård. Den inleds med en enkel stig genom ett naturlandskap, som leder fram till en grind i en bokhäck. På andra sidan grinden löper en lång gräsplan, på alla håll omgärdad av höga häckar. Ett tomrum, som en liten paus innan inträdet i hemmet. Passera rakt över och du anländer till det första av tre trädgårdsrum. Det ligger närmast huset och kallades för Opholdshaven, närmast översatt till livsrummet. Här skulle rekreation och vila få utrymme. Inget mer än en gräsmatta beströdd med tusenskönor och några trampstenar behövdes för detta ändamål. Någonting väldigt ovanligt vid denna tid ska tilläggas. Gräs användes i offentliga miljöer, men inte i privata trädgårdar. Tre friväxande äppelträd gav tak och en rad med ormbunkar skärmade av från nästa del av trädgården. En bänk och ett enkelt lusthus av granstolpar, beklätt med blåregn.

Plats för avkoppling. Lusthuset med blåregn, tusenskönor och äppelträd. Bild: Arkiv.dk

Det följande rummet kallades blomsterträdgården. En stiliserad, lågt liggande kanal utgör fokuspunkten. Dess sidor är prydda av frodiga perenner. Breda stenplattor löper runt kanalen, och en bänk är strategiskt placerad i dess ände. Runt omkring löper planteringar med bland annat trollhassel och azalea. Här får besökaren möjlighet att njuta av färg, form, solen som speglar sig i vattenytan, det vilsamma porlandet från kanalen. En sinnenas trädgård. I det sista trädgårdsrummet råder en helt annan stämning. Skogen kallas det, och här ville Brandt stilisera en skogspromenad. Marktäckande woodlandväxter och buskar växer under ett tak av murgröneklädda träd. På våren blommar ramslök, vitsippor och narcisser, följda av sommarens krolliljor och jätterams.

Krolliljor och strutbräken lyser upp när solen når ner till Brandts egen skog

För att ta sig mellan de olika rummen löper trampstenar genom smala öppningar i häckar och planteringar. Trädgården präglas överlag av variationen mellan öppna och slutna rum, ljusa ytor och mörkare, mer skyddande områden. Brandts have är inte mycket större än en vanlig villaträdgård men vittnesmål från besökare ger vid att den som långsamt rör sig genom hela trädgården får samma kompletta upplevelse som vid ett besök i en välplanerad landskapspark. Återigen får kontrasterna helheten att bli större än delarna.

Fem förslag för framtidens trädgård

Skulpturen Leda och svanen i Brandts have

Brandt, som ju var humanistiskt skolad och filosofiskt intresserad, skrev ett stort antal texter där han argumenterade för sina åsikter inom bl.a. kyrkogårdsplanering och naturvård. I en intressant text från 30-talet sammanfattade han sina idéer om framtidens trädgård. Det var under en tid som stampade på tröskeln till något nytt vilket kan illustreras med Stockholmsutställningen som gick av stapeln samma år. Där ställdes samtida design och arkitektur ut – ett stort genombrott för funktionalismen. Brandt hade börjat fundera i liknande banor. Villabebyggelse, egnahemsrörelsen och kolonilotter gav inträde till trädgårdsliv för en bredare grupp, något som branschen behövde ta hänsyn till enligt Brandt. Han nedtecknade sina åsikter i en punktlista som jag ska försöka återge här nedan.

Trädgården måste vara ekonomisk. Lägg inte pengarna på att omforma terrängen, gemene man noterar ändå inte den arkitektoniska aspekten av trädgården. Lägg pengarna på att skapa god fertil jord och fina planteringar istället. Alla uppskattar skönheten hos grönska.
Trädgården måste vara lättskött. Alltför många gånger hade Brandt sett sina ambitiösa trädgårdar förfalla efter ett par år, eller missförstås av skötselansvariga. Trädgården ska inte skapas efter trädgårdsarkitekten smak utan utefter hur den kommer att brukas av sin ägare.
Trädgården måste vara användbar. Ju fler platser att slå sig ner att vila på eller äta vid desto bättre. Grus bör väljas bort till förmån för gräs som ger trädgårdsägaren god kontakt med naturen. Brandt var som sagt först i Danmark med att använda gräs även i små privata trädgårdar.
Trädgården ska vara lekfull. Den måste vara öppen för ägarens lust att förändra och tillföra. Detta stred mot bilden av trädgården som ett färdigt konstverk som rådde bland arkitekter.
Trädgården måste erbjuda möjlighet att njuta av blommor. Brandt menade att för gemene man var blommor trädgårdens essens. Mötet med dessa kunde ge en “nästan primitivt lustfylld känsla”. Detta är den “hälsosamma njutningen”, det finns ingen snobbism i den.

Brandt menade att om den som var satt att utforma den nya tidens trädgårdar höll sig till denna sanna glädje samt lyckades hålla sig inom gränserna för det realistiska, förhindrades felplanering. Han spådde att framtidens trädgårdar skulle influeras av trädgårdsamatörernas naturkärlek och inte proffsens goda smak. En för tiden modern åsikt, och en inställning som vi i branschen fortfarande bör påminna oss om.

En funktionalistisk trädgårdspoet

Med åren hade Brandt blivit en omtyckt lärare på konsthögskolan och han var god vän med flera av sin tids framgångsrika arkitekter och formgivare. Han hade också stort inflytande på en spirande generation trädgårdsarkitekter (t.ex. ritade Brandt inte själv utan lät lovande unga kollegor nedteckna ritningar utifrån hans detaljerade beskrivningar. Något som betraktades som en god skola åt de unga.) Men han var också en handens man, med gedigen praktiskt kunskap. Han betitlade sig helst som trädgårdsmästare. Helt vanligt är det inte att besitta båda dessa egenskaper, att vara både akademisk och praktisk, jobba både med hjärtat och hjärnan. Lätt att sätta etikett på Brandt är det sålunda inte. Enligt Lulu Stephensen närmade han sig sina projekt med skarpa analyser och full koncentration, och var inte nöjd förrän han hade kokat ner det hela till sin essens. Resultatet kunde se enkelt och naturligt ut, men var ett utslag av en gedigen arbetsprocess. Med åren kom Brandt att allt mer överge det avancerade och skötselkrävande (besvikelserna över projekt som förföll var stor), till förmån för en naturligare, mer levande estetik. Han var lyhörd för sin tid och en av de första att inse att de storslagna idealen inom trädgårdsarkitektur var på väg bort till förmån för en mer människovänlig och funktionell trädgård. Han förstod vad en enda välmående växt i en villaträdgård eller på en kolonilott kan betyda för sin ägare.

“Sannerligen inget mindre än koncentrerad poesi flödar mot betraktaren” skrev trädgårdsarkitekten Sven Hansen i en retrospektiv över Brandt på Danmarks konsthögskola. Kanske kan vi leka med tanken på att kalla honom för en funktionalistisk trädgårdspoet. Någon som vet att en gräsmatta behöver sina tusenskönor.

Ett urval av Brandts verk

Hellerup Strandpark

Mariebjerg kyrkegårg

Marienlyst slotshave

Tivolis parterrehave

Radiohusets takhave

Samt en rad privata trädgårdar som inte längre finns kvar

Växtlista från Brandts have

Träd

Vårtbjörk Betula pendula

Trubbhagtorn Crataegus monogyna

Trollhassel Hamamelis

Sydgullregn Laburnum anagyroides

Lärkträd Larix decidua

Äpple Malus domestica

Sötkörsbär Prunus avium

Robinia Robinia pseudoacacia

Syringa “Mme. Lemoine” Syren

Taxus bacatta formklippt Idegran

Buskar

Azalea sp. vit sort Vit azalea

Callicarpa giraldii Glasbär

Cotoneaster salicifolius Videoxbär

Euonymus alatus Vingbenved

Exochorda racemosa Pärlbuske

Fargesia murieliae Bambu

Kolkwitzia amabilis Paradisbuske

Rhododendron luteum Guldazalea

Rosa “New Dawn” Klätterros

Rosa “White Cover” Marktäckande ros

Viburnum opulus Snöbollsbuske

Perenner

Allium ursinium Ramslök

Bistorta officinalis Stor ormrot

Brunnera macrophylla Kaukasisk förgätmigej

Eurybia divaricata Skogsaster

Festuca gautieri Björngsvingel

Filipendula vulgaris Brudbröd

Gillenia trifoliata Trebladsspira

Hemerocallis Daglilja

Iris sp Iris

Lilium martagon Krollilja

Lythrum salicaria Fackelblomster

Matteuccia struthiopteris Strutbräken

Persicaria amplexicaulis “Alba” Blodormrot

Klätterväxter

Clematis montana Bergsklematis

Hedera helix Murgröna

Wisteria Blåregn

Hydrangea petiolaris Klätterhortensia